Ovanstående talesätt myntades av den judiske vishetsläraren Shammai (Pirke Avot 1:15), som levde i Israel på Jesu tid. Det är besläktat med det engelska uttrycket ”handling talar högre än ord”.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel har i Jerusalem vid flera tillfällen besökt Yad Vashem, minnesanläggningen över Förintelsen, och där deltagit i officiella ceremonier med kransnedläggning. Hon har i sitt hemland och utomlands ofta talat om Tysklands förpliktelse att minnas Shoah (Förintelsen på hebreiska) och motarbeta antisemitism och våld.
I maj i år, när Israels 70-åriga medlemskap i FN manifesterades, tillkännagav det tyska utrikesministeriet att Israels säkerhet är Tysklands raison d’être och utlovade sitt stöd i kampen mot alla försök att undergräva Israels rätt att existera.
Under en följd av år har Israel uppmanat Tysklands regering att stämpla den libanesiska terroristorganisationen Hezbollah som vad den är: en terroristorganisation. Ett sådant tillkännagivande skulle olagligförklara den och bidra till att förhindra utländska aktiviteter till stöd för dess terroroperationer. Även USA har begärt en sådan åtgärd från Tysklands och det samlade EU:s sida.
Hezbollah, en av Iran understödd islamistisk shiitisk terroristorganisation som i realiteten kontrollerar Libanons regering, har varit inblandad i flera krig mot Israel. Dess terrorangrepp över gränsen inkluderar raketattacker mot israeliska civila befolkningscentra, tunnlar in på israelisk mark samt attacker mot och kidnappning av israeliska soldater.
Hezbollah har dessutom utfört terroristangrepp mot israeliska och judiska mål i Europa; det mest välbekanta är sprängningen av en turistbuss i Burgas, Bulgarien, år 2012.
Enligt aktuella analyser från tyska underrättelsekällor har Hezbollah drygt 1.000 agenter på tysk mark som i samarbete med iranska agenter övervakar och insamlar data om israeliska och judiska mål som förberedelse inför framtida attacker.
Hezbollah erkänner inte staten Israels rätt att existera och kräver med jämna mellanrum, precis som sin sponsor Iran, Israels tillintetgörelse med militära medel, d.v.s. massmord på judar med utgångspunkt från religiösa och etniska definitioner.
Rikskansler Merkel har motstått alla israeliska och amerikanska påtryckningar om Hezbollah. Tyskland och EU har pekat ut dess ”militära gren” som terroristorganisation, men har envist vägrat att definiera dess ”politiska gren” som terrorister.
Denna gränsdragning har tillåtit representanter för Hezbollah i Tyskland och annorstädes i Europa att insamla medel för dess syfte, rekrytera medlemmar, föra ut dess islamistiska åsikter, sprida dess antisemitiska propaganda och ägna sig åt den mest avskyvärda anti-israeliska retorik.
Däremot har USA, Australien, Kanada, Nederländerna, Storbritannien, Arabförbundet och Gulfstaternas Samarbetsråd stämplat hela Hezbollah som en terroristorganisation.
Det tycks som om Tysklands policy gentemot Hezbollah syftar till att blidka Iran, en handelspartner som för Tyskland är värd drygt tre miljarder euro om året. Precis som Hamas invid Israels södra gräns utgör Hezbollah invid dess norra ett frontombud för Irans militära mål visavi Israel. Iran är angeläget om att bibehålla Hezbollahs tillgängliga eldkraft; man har hjälpt till att bygga upp dess arsenal av drygt 140.000 raketer, många med GPS-styrsystem vars precision gör att de kan nå mål över hela Israel. En alltför kärv tysk politik gentemot Hezbollah, Irans allierade, skulle kunna resultera i iransk vrede och därmed minskad handel.
Detta är också en anledning till Tysklands och EU:s stöd för kärnenergiavtalet med Iran och en förklaring till upprepade försök att kringgå de amerikanska sanktionerna.
Tysklands president Frank-Walter Steinmeier gick i februari så långt att han gratulerade Iran vid 40-årsjubiléet av den islamistiska revolutionen – ännu ett bevis på eftergiftspolitiken. Inget nämndes om Irans omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, inget om kvinnors rätt eller specifikt om minoritetsreligioners rätt.
Mot detta bör ställas det faktum att Tyskland år 2018 röstade 16 av 21 gånger för att fördöma Israel i anti-israeliska FN-resolutioner.
Tysklands utstuderade förhållningssätt gentemot Hezbollah gör det möjligt för denna antisemitiska, folkmordsinriktade terrororganisation att inte bara bibehålla utan t.o.m. utöka sin militära slagstyrka för framtida bruk mot Israel.
Man kan fråga sig hur rikskansler Merkel skulle ha betraktat en sådan subtil gränsdragning i förhållande till en annan folkmords- och antisemitism-aktör, om den hade framställts då det begav sig: ett uttalande om att nazistmaskineriets mordiska SS- och SA-styrkor var terrorist-enheter, men att politiska enheter såsom Joseph Goebbels propagandaministerium var acceptabla? Skulle vi inte alla ha uteslutande förakt till övers för sådana fantasier?
Alla nyheter från Berlin är inte dåliga.
Det tyska parlamentet, inte speciellt känt för pro-israeliska åsikter, röstade den 17 maj 2019 för att klassificera den anti-israeliska bojkottrörelsen, i vardagligt tal BDS, som antisemitisk. (Målet för BDS är, enligt en av dess upphovsmän, Omar Barghouti, den judiska statens utplåning.)
Många tyska parlamentariker över hela den politiska skalan var medvetna om den världsomfattande BDS-kampanjens likhet med nazisternas bojkott av judar i Tyskland för närmare 90 år sedan. Under sin slogan ”Kauft nicht bei Juden!” (”Köp inte av judar!”) var den det första steget på en väg som kulminerade i ”den slutliga lösningen”.
Fastän rikskanslern idag förmedlar dubbla budskap om Israel, var åtminstone i detta fall parlamentarikernas beslut mera än bara ord, eftersom det innehöll konkreta åtgärder för att hämma BDS-aktiviteterna.