Den vanligaste anklagelsen mot Israel är en eller annan variant av påståendet att ”Israel är en kolonial-makt som ockuperar andras land”.
De här orden fungerar som koder. De genererar omedelbar sympati för den underlägsna parten. I fallet Israel är de palestinska araberna de förmodade offren, en förföljd minoritet som förtrycks av det imperialistiska Israel. Ja, Israel framställs som en vit, västlig kolonialmakt som ockuperar och förslavar palestinierna – ursprungsbefolkningen. Så är läget idag.
Men tänk om det inte förhåller sig så?
Tänk om den historiska sanningen motsäger den allmänna uppfattningen?
”Varenda detalj i det här är bevisligen falsk”, skriver Melanie Phillips, brittisk provokativ krönikör i Times (England), bosatt i Israel (melaniephillips.com, 14 september 2018). ”Israel är varken övervägande vitt eller västligt. Drygt tre fjärdedelar av dess befolkning, såväl judar som araber, är mörkhyade och har sitt ursprung i Mellanöstern.”
Hon tar död på nutida historierevisionistiska myter: ”I själva verket är judarna den enda existerande ursprungsbefolkningen inom det område som idag omfattar Israel, ’Västbanken’ och Gaza. Araberna utgjorde blott och bart en av de många erövrarvågor, däribland romare, perser, greker, kristna och turkar, som alla började med att fördriva judarna och därefter koloniserade dessas rättmätiga och historiska hemland.
Det är följaktligen inte judarna som koloniserar, förslavar och förtrycker någon annan. Det är ’palestinierna’ som utgör de tilltänkta kolonisatörer vilka än en gång hotar att fördriva landets judiska ursprungsbefolkning.
Och därför borde Israel och dess försvarare göra det till en vana att tala om ’palestinier’ som kolonisatörer.”
Hon argumenterar för att de ord som blivit anti-israeliska behöver återvinnas och återfå sin verkliga betydelse:
• ”’Ockupation’ av omtvistade områden bör utbytas mot ’befrielse’”, hävdar hon. Vi instämmer helt och fullt. Under 40 års tid har vi otaliga gånger skrivit om den felaktiga beteckningen ”ockupation” och istället ofta använt ordet ”befrielse”.
• Mrs. Phillips ogillar termen ”fredsprocess” och föredrar den sannare beteckningen ”eftergiftprocess”: under flera årtionden har inte en gnutta fred materialiserats trots Israels många uppoffringar för att uppnå fred.
• Hon hyser ingen sympati för Hamas, Gazaremsans regerande terroristorganisation. ”På grund av såväl sina dödliga attacker mot israeliska civila som sitt utnyttjande av den egna civilbefolkningen som mänskliga sköldar, borde Hamas regelmässigt betecknas som ’palestinska krigsförbrytare’.”
• Vad ska man säga om Mahmoud Abbas, den palestinska förvaltningens självutnämnde ledare? ”Mahmoud Abbas borde alltid förses med inte bara etiketten ’förintelseförnekare’ på grund av sin beryktade doktorsavhandling, utan också – beroende på sin ständiga hjältedyrkan av Haj Amin al-Husseini, Jerusalems stormufti som var Hitlers främste allierade i Mellanöstern och som planerade utrotning av judarna i hela regionen i Auschwitz-liknande krematorier – betecknas som ’nynazistsympatisör’.”
Här handlar det inte om någon ytlig ordmanipulation. Phillips betonar: ”Det finns de som skulle säga att jag ’kidnappar’ språket i motsatt riktning. Inte alls. Det handlar om att uttrycka sanningar grundade på bevis istället för på lögner. Att hävda att israelerna är nazister är en vidrig lögn – men Abbas är bevisligen själsfrände till den tilltänkte ledaren för det nazistiska utrotningsprogrammet i Mellanöstern.
Och man kan omöjligen påstå att sanning och bevis kan ’kidnappa’ språket.”