Guds märkliga val


För 40 år sedan slog jag upp en bok av den kristne teologen Francis Schaeffer och stötte på ett citat från den brittiske journalisten William Norman Ewer (1885-1977):

How odd of God
To choose the Jews*

Epigrammets gycklande tonfall tycktes antyda att Gud hade gjort ett misstag. Schaeffer lade till följande ord – som ofta, men felaktigt, tillskrivs andra:

But not so odd
As those who choose
A Jewish God
Yet spurn the Jews**

På bara några få rader sammanfattades här de strider vi vid Lema’an Zion har utkämpat för det judiska folket alltsedan 1972. Det är ett krig i vilket våra ”vapen” har varit Bibeln, historien och de mänskliga rättigheterna.

Idag finns judehatet som en allmänfolklig faktor i hela den fria världen. Vissa former av antisemitism är dock oerhört mycket lömskare.

En av förgrundsgestalterna bland USA:s demokrater är arabisk-muslimska Linda Sarsour, stark feminist och vildsint Israel-kritiker, som stöder den anti-israeliska bojkottrörelsen (BDS) och dessutom är medlem i partiet Democratic Socialists of America.

Den 5 juli i år tweetade hon till sina tre miljoner anhängare: ”Jesus var palestinier från Nasaret, och Quran [red.: Koranen] beskriver att han hade kopparfärgad brun hy och krulligt hår.” Ett formligt vulkanutbrott av protester blev följden.

Försöket att expropriera Jesus för den palestinska saken är inget nytt. Många liknande palestinsk-arabiska uttalanden om att Jesus var palestinier, inte jude, har förekommit alltsedan Yassir Arafats tid vid makten.

Att ta tillbaka den judiske Jesus

Nya är däremot de många försöken inifrån det judiska samhället att återföra Jesus till den judiska fållan – trots att den allmänna meningen bland judar är att Jesus, fastän han föddes som jude, grundade en ickejudisk religion, kristendomen.

Dr. Seth Frantzman betecknade det hela som ”ett förnekande av judisk historia och en modern variant av ersättningsteologi, som försöker ersätta den historiska judiska samhörigheten med landet för 2.000 år sedan med en påhittad palestinsk historik istället för den judiska.” (Jerusalem Post, 8 juli 2019)

Linda Sarsour: muslimsk aktivist i det demokratiska partiet, feminist och Israel-kritiker (FB)

Han anklagade den här typen av revisionister för att blanda samman teologi och nationalism och upprepade gång på gång att ”påståendet att ’Jesus var palestinier’… tillkommit enbart i syfte att utplåna Israels lands judiska historia”.

Frantzman påpekar att Jesus t.o.m. i Koranen ”betraktas som budbärare till ’Israels barn’ och efterföljare av Moses lagar. Han är förenad med släktkedjan från Abraham, Isak, Jakob och Israels stammar samt konungarna David och Salomo”. Med andra ord: Jesus är jude!

Fyra dagar senare gick en skribentkollega på Jerusalem Post, Liat Collins, ett steg längre när hon skrev: ”Det här handlar inte bara om judisk historia. På ett icke obetydligt sätt förvanskar detta även kristendomens kontext. Om Jesus inte längre är jude från Judéen utan istället palestinier, och templet inte längre är judiskt utan på något märkligt sätt en muslimsk helgedom t.o.m. århundraden före Mohammads födelse och islams uppkomst, vad blir då resultatet för såväl Nya testamentet som Bibeln?”

Varenda pastor skulle instämma i dessa ord. Och mer än så: försöket att omdefiniera Jesus som muslimsk profet istället för kristen Messias vanhedrar den kristna tron.

Efter århundraden av förföljelse befinner sig judar under attack, och t.o.m. deras historia ifrågasätts, men de kommer trots allt att bestå.

Samtidigt som Sarsour uttalade sina falska påståenden, invigdes för första gången på 2.000 år en nyligen utgrävd gata i Jerusalem. Det var den historiska vandringsleden från David stad i Jerusalem till Tempelplatsen, den som förde miljontals judar upp för att fira Pesach (påsk), Shavuot (veckofesten) och Sukkot (lövhyddohögtiden). Och den är ytterligare ett bevis för samhörigheten mellan judarna och Bibeln.

Nationerna smider ränker och rasar: ”De uppmuntrar varandra i sitt onda uppsåt; de talar om hur de skall lägga ut snaror. De säger: ’Vem skulle se oss?’ De smider sina onda planer och säger: ’Nu är vi färdiga med det vi tänkt ut!” (Ps. 64:6-7).

Människan planerar – men Gud skrattar. Hans val är sunda. Ingenting märkligt där, inte.

* Så märkligt av Gud/att välja judarna
** Dock ej lika märkligt/som de som väljer/en judisk Gud/och ändå föraktar judarna

Föregående ”Säg litet, gör mycket”
Nästa Att se och ändå inte se