Ett 70-årigt mirakel


Israels pånyttfödelse som stat i sitt eget land efter 2.000 år är ett 70-årigt mirakel. Profeten Jesaja sade detta för mer än 2.800 år sedan: ”Vem har hört något sådant; vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag eller ett folk födas på en enda gång, eftersom Sion föder sina barn redan när födslovåndan börjar?” (66:8).

När jag läser om detta mirakel i olika översättningar på andra språk, märker jag tydligt översättarnas egna negativa åsikter. Jag är också medveten om de skiljelinjer som finns mellan olika kristna kyrkosamfund och som medför en brist på förståelse för detta unika, aldrig tidigare skådade mirakel.

Det Heliga landet

Det började med att själva landet förnekades. Som en hämndaktion utraderade den romerske kejsaren Hadrianus, vars arméer ockuperade Israel-Judea på 100-talet, landets namn och ersatte detta med Palaestina efter det område som varit befolkat av filistéerna, vilka redan då varit försvunna ur historien i 600 år. Huvudstaden Jerusalem gavs namnet Aelia Capitolina och judar förbjöds att vistas i staden. Denna obefintliga filisteiska nations namn fortsatte att användas ända in på 1900-talet.

De judar som fortlevde i landet kallades palestinier. Fram till 1948 använde ett sjukhus, andra institutioner och tidningar, t.ex. Palestine Post (dagens Jerusalem Post), varianter på ”Palestina” i sina namn. När staten Israel upprättades, upphörde detta bruk.

Muslimerna vägrade konsekvent att använda sådana beteckningar, eftersom man stämplade dem som sionistiska. Man hade ju sina rötter i de omgivande arabiska folkgrupperna, med vilka man fortfarande har familjeband och andra förbindelser. Inte förrän 1963 började man kalla sig själv ”palestinier” och påstå sig härstamma från filistéerna – ett uppenbart historiskt falsifikat. Man ignorerar därmed än idag det faktum att detta utdöda folk inte var araber, utan en sjöfararnation med europeiska rötter, bosatt i ett område invid Medelhavet som inte utgjorde någon självständig stat.

Förbundsfolket

Alltsedan Israel återupprättades som stat, nation och folk har dess fiender försökt förneka dess existens. Ett exempel är de belackare som hävdade att Europas judar i själva verket var till judendomen konverterade khazarer (från Östeuropa och Centralasien). Andra påstod att danskarna och britterna var israelitiska stammar, eller t.o.m. att 10 stammar hade gått förlorade. Sådana teorier bortser från det faktum att även om ett antal khazarer må ha konverterat, var detta förfarande vanligt redan på biblisk tid, och varenda konvertit blev jude i lika hög grad som Mose eller Aron. Ifall deras avund idag får antisemiter att vägra erkänna judarna, borde de dra sig till minnes att judarnas förföljare, t.o.m. Hitler, alltid lyckades lokalisera sina judar. Borde inte allt detta ha upphört i och med Förintelsen, det största rasistiska brottet mot mänskligheten under dess historia?

Ett annat förkastande av det judiska folket finner vi hos kristna förespråkare för ersättningsteologin. Dessa kallar sig det nya Israel. Oavsett vilka nytestamentliga utsagor de tillrättalägger för eget bruk, kvarstår Kung Davids varning mot attacker för att underminera grunden för det judiska folket (Ps. 83:4-6). Även här handlar det om ett försök att beröva Israel dess arvsrätt och att utplåna det som folk.

Till detta kommer resolutioner i det antisemitiska FN: mot Jerusalem som det judiska folkets huvudstad, mot uppförandet av bostäder i Jerusalem, mot uppodling av landet, mot det ena efter det andra – dussintals skenheliga, anti-israeliska FN-beslut vartenda år. FN tycks inte ha tid med lidande kristna och andra förföljda grupper i de islamska diktaturerna. Våra själars fiende hatar judarna, eftersom Guds budskap och hans frälsningsplan för hela världen har kanaliserats genom detta folk.

Så låt oss granska den glädjefyllda sidan – Guds Ord, som utlovar: ”Han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte” (121:4). Landet och folket återföddes som judisk stat år 1948 och kommer aldrig att upphöra att existera!

Guds orubbliga beslut

Frukta inte, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig. Jag skall säga till länderna i norr: ’Ge hit!’ och till södern: ’Håll dem inte tillbaka!’ För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände” (Jes. 43:5-6).

Jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav åt deras fäder” (Jer. 16:15b).

Ty se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall göra slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda. Jag skall låta dem komma tillbaka till det land som jag gav åt deras fäder. Och de skall ta det i besittning” (30:3).

Så säger HERREN: Det folk som kommer undan svärdet finner nåd i öknen. Israel får gå dit där jag ger det ro… Än en gång skall du plantera vingårdar på Samariens berg, och de som planterar skall själva njuta av frukten… Kom, låt oss dra upp till Sion, upp till HERREN, vår Gud… Se, jag skall föra dem… från jordens yttersta hörn… I en stor skara skall de komma tillbaka hit… Ty jag är en fader för Israel… Hör HERRENS ord, ni hednafolk, och förkunna det i kustländerna i fjärran. Säg: Han som skingrade Israel skall också samla det och bevara det som en herde bevarar sin hjord… De skall komma och jubla på Sions höjd… Jag skall förvandla deras sorg till glädje och trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse… Det finns hopp för din framtid, säger HERREN. Dina barn skall vända tillbaka till sin egen gräns” (31:2-13, 17).

Så säger Herren HERREN: När jag samlar Israels hus från de folk där de är kringspridda, skall jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon, och de skall sedan bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob. De skall bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de skall bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de skall inse att jag är HERREN, deras Gud” (Hes. 28:25-26).

Så säger Herren HERREN: Se, jag skall hämta Israels barn ut från de folk dit de har vandrat bort. Jag skall samla dem från alla håll och föra dem in i deras land” (37:21).

Jag skall göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De skall bygga upp sina ödelagda städer… De skall anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. Jag skall plantera dem i deras eget land. De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger HERREN, din Gud” (Amos 9:14-15).

Fyra profeter använde snarlika ord. Det borde vara tillräckligt. Jag beskådar detta med egna ögon, inte längre såsom en av de kvarlevande judarna i galut (förskingringen). Dagens Israel har världens största judiska befolkning. Ingen behöver längre vara en ”vandrande jude” eller statslös.

Israel är en nation av omedelbara hjälpaktioner, påfallande förnyelse, världsledande teknologi och nyetablering, med den starkaste militära slagkraften i Mellanöstern. Men Israel är framförallt förvaltare av ett land som tillhör Gud och dess huvudstad sedan 3.000 år: Jerusalem, Guds jordiska boning. Israels land och folk är de senaste 70 årens största mirakel och ett tydligt bevis på vår Evige, Trofaste Gud!

Föregående En ding, ding, ding, ding värld
Nästa ”<i>Om någon slår dig på den högra kinden…</i>”