Judar och kristna i en fientlig värld


David B. Goldberg, M.A.
David B. Goldberg, fil. mag.

Förra året var ett relativt ”gott” år för de kristna: endast 90.000 dödades för sin tros skull under 2016, en nedgång från 105.000 år 2015, enligt det ansedda Center for the Study of Global Christianity vid Gordon-Conwell Theological Seminary nära Boston. Det betyder en var sjätte minut. Mellan åren 2000 och 2010 mördades 100.000 kristna varje år.

En halv miljard kristna saknar frihet att uttrycka sin tro, enligt en rapport i Radio Vaticana 26 december 2016.

Kristna är världens mest förföljda religiösa grupp. I vissa länder i Afrika och Mellanöstern jagas och slaktas de som vilda djur. Kyrkosprängningar under jul och påsk är de rigueur (närmast obligatoriska) i Egypten, Pakistan och annorstädes.

Ändå håller de troende fast vid Josuas ord: ”Var stark och frimodig. Var då inte förskräckt eller förfärad, ty HERREN, din Gud, är med dig vart än du går” (1:9).

Det ligger en ofrånkomlig ironi i det faktum att troende dör för sin tro medan de firar Uppståndelsen. I Syrien har den kristna befolkningen reducerats från 1,5 miljon för fem år sedan till en halv miljon idag.

Palmsöndagens kyrkobombningar i Egypten gav internationella rubriker, men ytterligare fem attacker mot kyrkor i Indien under påskveckan ignorerades av ledande liberala nyhetsmedia. I åtskilliga fall lade de styrande snarare munkavle på rapporteringen om de genanta detaljerna.

Den ofta uttryckta judiska medkänslan med kristna är uppriktig. När allt kommer omkring blev judar mördade i eller utvisade från många av dessa länder för 70 år sedan.

Världen över pågår ständiga muslimska attacker mot judar. Varje vecka rapporteras i Israel om dödsoffer i samband med brutala överfall.

Hatet är djupt rotat, ett faktum som stöds av forskning som bedrivits av dr. Daniel Polisar (rektor vid Shalem College, Jerusalem), vilken genomfört en omfattande, flerårig studie av 400 opinionsundersökningar bland palestinska araber (Mosaic, ”Vill palestinierna ha en tvåstatslösning?”, 3 april 2017). Dessa opinionsundersökningar visar genomgående att de palestinska araberna är övertygade om att Israel inte har någon som helst historisk eller moralisk existensrätt och är förutbestämt att gå under. De avslöjar också ett orubbligt förkastande av fredsuppgörelser eller delad administration av Jerusalem.

Men Israel kommer att överleva. Många civilisationer har försvunnit: mayafolket i Centralamerika (totalt uppemot 15 miljoner människor), babylonierna, egyptierna, grekerna och romarna (vars nutida namnar är i bästa fall avlägsna släktingar). Men Gud har bevarat sitt utvalda folk som sin ögonsten (Sak. 2:8). Han har visat sig trogen sitt ord och förhindrat dess förintelse, trots alla mänskliga försök i den riktningen.

Rabbinerna har påpekat att andra civilisationer tog sin tillflykt till människooffer för att tillfredsställa sina gudars begär och därigenom lösa sina samhällsproblem, ett varsel om deras egen undergång.

Torah-trogna judar utförde djuroffer, men aldrig människooffer. Och när templen förstördes, bad de och fastade, praktiserade botgöring och kärlekshandlingar, studerade och undervisade sina barn i Torah, allt i enlighet med dess ord: ”Jag har min glädje i kärlek och inte i offer” (Hos. 6:6). ”Förlåt oss alla våra synder och tag nådigt emot oss. Då skall vi offra våra läppars ord istället för kalvar” (14:3). ”Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande” (Ps. 51:19).

Idag fröjdas Israel, en återupprättad nation med en odelad huvudstad. I år firar Jerusalem 50 år av återförening. För många lidande världen över är Guds trofasthet mot Israel till stor tröst.

Föregående Att förstå vår tid
Nästa En kristen arabisk diplomat och jurist talar om araber, judar och fred