En ding, ding, ding, ding värld


Filmen med detta namn från 1963 var en storslagen, 210 minuter lång, helgalen komedisuccé med dussintals hollywoodstjärnor i huvudrollerna. Men detta celluloid-spektakel kommer till korta i jämförelse med vad vi idag bevittnar i det verkliga livet… för världen har sannerligen blivit ding.

Ta berättelsen om Anne Frank. Denna judiska skolflicka flydde undan nazisterna och gömde sig i ett hemligt utrymme i ett hus i Amsterdam, men blev till sist förrådd av grannar, arresterad, förd till Westerbork, Auschwitz och slutligen koncentrationslägret Bergen-Belsen, där hon dog. Idag är huset i Amsterdam ett museum, där berättelsen om henne har gjorts allmängiltig på bekostnad av den judiska aspekten.

En holländsk jude, Barry Vingerling, 25, som förra året arbetade på muséet, hade blivit mera observant och börjat bära kippa (virkad kalott) i likhet med många religiösa judar. Men museiledningen förbjöd honom att bära någon som helst religionssymbol. Han tvingades dölja sin judiska identitet, liksom Anne Frank tvingades dölja sin. Inte förrän efter en flera månader lång offentlig kamp fick han tillstånd att bära sin kippa.

Den 28 maj blir Syriens delegat ny ordförande för FN:s nedrustningskonferens med 65 stater, som ska behandla frågan om kemisk och nukleär avrustning. Men i april, liksom upprepade gånger de senaste åren, anklagades Syrien, baserat på övertygande bevis, för att ha använt kemiska vapen i bombanfall mot såväl egna medborgare som rebellstyrkor. Tänker man låta räven vakta hönshuset? Kommer Syrien själv att tas upp till behandling?

Facebooks redaktörer tilllåter hatfyllda arabiska inlägg med budskapet ”död åt judarna”, medan ett israeliskt som förklarar att ”flertalet dödsoffer i Gaza var Hamas-terrorister” eller att ”Israel har rätt till självförsvar” resulterar i annullerat konto (Arutz Sheva, 16 april 2018).

Naturligtvis är det inte bara Israel som drabbas av sociala mediajättars partiskhet. En annons från Fransiskanska Universitetet i Steubenville avvisades av Facebook eftersom den visade en bild av Jesus på korset. Motiveringen var: ”ytterst våldsamt innehåll” (wnd.com, 2 april 20178).

Dr. Hoda Zakariya, egyptisk politisk sociolog, förkunnade 7 februari på DMC TV att Förintelsen bara är ett ”välkänt historiskt rykte” (memri.org, clip 6513).

Den ”moderata” palestinska förvaltningen, som inte ville vara sämre, sände via sin officiella TV-kanal 10 april en intervju med den palestinske skribenten Hani Abu Zeid, som hade följande att säga om judar: ”De brukade gråta över den påhittade Förintelsen på Hitlers tid; den var inte alls så omfattande… Ja, den var en lögn. Och många israeler, eller många judar, var i maskopi med Hitler för att han skulle göra det möjligt att skicka bosättare till Palestina” (memri.org, clip 6519).

Image by IDFDe palestinska protesterna längs gränsen mellan Gazaremsan och Israel planerades i veckor. Trots varningar dödades dussintals palestinska araber i sammandrabbningar när de försökte rasera gränsstaketet och kastade stenar och molotovcocktails mot soldater eller släppte in brandbombsförsedda drakar över Israel. New York Times påstod (11 april 2018) att de var obeväpnade och fredliga. ”Fredligt våld? Ofarlig terrorism?” frågade den amerikanske succéförfattaren Jack Engelhard med cyniskt eftertryck (Arutz Sheva, 15 april 2018).

En rad terrorister fanns gömda i demonstrantskarorna. Israeliska tjänstemän publicerade bevis på att 32 av de 40 gazabor som dog under protesterna mellan 30 mars och 25 april tillhörde Hamas eller andra terroristgrupper (Meir Amit Intelligence and Terrorism Information Center, 26 april 2018). Ett dödsoffer, Yasser Murtaja, påstådd pressfotograf och allmänt hyllad i nyhetsmedia, identifierades som Hamas-terrorist med kaptens grad.

Hamas utfärdat instruktioner för journalister som rapporterade från demonstrationerna: Händelserna ska presenteras som ”[israeliska] ockupationsarméns angrepp… mot ett fredligt icke-våldsuppror av civilister”. Orden ”sammandrabbning” och ”konfrontation” är förbjudna, men det militära israeliska svaret på det palestinska agerandet får nämnas. De palestinska offrens stillsamma familjeliv bör framhållas. De som trotsar dessa direktiv betraktas som ”förrädare” och kommer att straffas.

Vissa reportrar har förvisso misshandlats, eller än värre, av palestinska hantlangare, och New York Times fogar sig inför hotelserna. Dess artiklar har (i decennier) fördömt Israel och varit språkrör för pro-palestinska sympatier.

I en värld som blivit galen är sanningen en bristvara. Profeten Jesaja kritiserade dem som förvränger sanningen: ”Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert! Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka!” (5:20-21).

Profeten Samuels utmaning till Israels folk är allmängiltig: ”Se bara till att ni fruktar HERREN och tjänar honom troget av hela ert hjärta. Ty se, han har gjort stora ting med er” (1 Sam. 12:24).

Föregående En midrash* på berget, Del 2
Nästa Ett 70-årigt mirakel