Inspirerande scener i Israel


Vad har alla nedanstående berättelser gemensamt?

Ett egendomligt besked lämnades på vår telefonsvarare i Jerusalem för några dagar sedan. Ett butiksbiträde hade ringt och meddelat att min far besökt apoteket och glömt två shekel i växel på disken. Ville han ha pengarna, skulle han komma och hämta dem. I annat fall tänkte biträdet lägga dem i sparbössan för allmosor.

Två shekel är bara värda mindre än fem kronor, men apotekarens samvetsgranna hederlighet var fascinerande. Som kontrast till den typiskt västerländska kultur som lägger betoningen på inkomster, utgifter och växande kapital var det uppfriskande att stöta på någon som höll fast vid de bibliska hederlighetsvärderingarna.

Detta förde tankarna till något som inträffade en vecka efter att min familj och jag flyttat till Jerusalem för två decennier sedan. Jag fick ett telefonsamtal från polisen med förfrågan ifall jag förlorat något. Jag hade, pinsamt nog, inte ens lagt märke till att jag blivit av med min plånbok. Den återlämnades samma dag. Ingenting fattades, trots att den innehöll kontanter för inköp av förnödenheter för våra första dagar i det nya hemmet.

Efter 18 år köpte jag sent omsider en ny bil. När jag undertecknade köpeavtalet, överlämnade försäljaren en gåva: ett vackert inbundet exemplar av Psaltaren. Alla hans kunder fick samma gåva som ett tecken på uppskattning. Det är bara i Israel som man kan få uppleva ett så öppet bevis på biblisk tro!

I augusti befann jag mig på Ben Gurion-flygplatsen mellan Jerusalem och Tel Aviv i väntan på ett morgontidigt flyg utomlands. Jag hade gott om tid, så jag gick för att be i den lilla synagoga som ligger inklämd mellan taxfreebutiker i avgångshallen.

Trettio män plus en handfull kvinnor i närheten, samtliga passagerare och främlingar för varandra, trängdes i den lilla lokalen. Klockan 05.10, precis i gryningsögonblicket, började de be samstämt, reciterade lovsånger från Psaltaren och läste ur Torah-rullen. Det blev en glädjefylld, inspirerande inledning på min resa.

I samband med läsårsstarten sammanträffade premiärminister Benjamin Netanyahu med 200 skolelever och uppmanade dem att studera matematik och naturvetenskap, lära sig språk och studera Bibeln. Hans son Avner vann år 2010 vid 15 års ålder den Nationella bibelfrågesporten för ungdom. Premiärministern är värd för regelbundna bibelstudier i sin bostad.

Vilket annat statsöverhuvud har gjort något liknande? Då och då kan några av dem på sin höjd ses gå i kyrkan på söndagen.

Det som alla dessa berättelser har gemensamt är att de illustrerar en sida av Israel som sällan uppmärksammas, trots att den är norm och inte undantag. Israels nation är välsignad. Den har utvalts att skänka ljus åt folken, att leda dem till tron på frälsningens sanne Gud (Jes. 42:6; 49:6).

Detta ljus är ofta svårt att urskilja, eftersom nyhetsmedia likt jagande asgamar begränsar sig till att lyfta fram berättelser om orättfärdigheter som begås i Israel: brottslighet, korruption och politikers, prästerskaps eller vanliga människors hyckleri, allt uppdukat som förstasidesföda för världen att ta del av.

För dem som tror är dock Israel ett miraklernas land. I sanning, ”landet som var så ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var så ödelagda, skövlade och förstörda, de är nu bebodda och befästa” (Hes. 36:35).

Jesajas profetia har förverkligats: ”Ja, HERREN tröstar Sion; han ser med medlidande på alla dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden, dess ödemark lik HERRENS lustgård. Fröjd och glädje skall höras därinne, tacksägelse och lovsångs ljud” (Jes. 51:3).

Det här är en nation där tron är utbredd, grundad i Bibeln och fädernas undervisning. Inte förvånande, alltså, att de mest innerligt firade nationella helgdagarna här är de som har anknytning till Bibeln och händelser för tusentals år sedan.

Chanukah erinrar om återinvigningen av Templet efter att detta blivit vanhelgat av svinoffer under den seleukidiske envåldshärskaren och inkräktaren Antiochos IV Epifanes för 2.181 år sedan. Då återstod kosher olja för Templets ljusstake (menorah) för bara en enda dag, men genom ett under brann den i åtta dagar. I år kommer Chanukah att firas av judar i Israel och världen över från kvällen den 24 december till den 1 januari.

Högtiden sammanfaller med de traditionella västliga datumen för julhelgen, vilken firar Jesu födelse som världens ljus med löfte om förlossning och evig fred. Det är dokumenterat att Jesus besökte Jerusalems Tempel vid Chanukah, återinvigningsfesten (Joh. 10:22-23).

När nu de heliga högtidsdagarna närmar sig, vill jag på hela familjen Goldbergs vägnar tillönska våra läsare en tid av glädje och eftertanke, välsignelse och förnyelse. Må vi alla undfå visdom och beskydd i dessa farliga tider, och må vi inte glömma bort de behövande och dem som lider på grund av sin tro.

Föregående Goda nyheter från Israel
Nästa Varför bara fokusera på antisemitism?