Mänskliga rättigheter i FN


Det må finnas en del skurkstater, men visst kan man lita på de 191 länder som är representerade i FN när det gäller att verka för mänskliga rättigheter, fred och mänskligt framåtskridande?

FN:s generalförsamling antog förra året 20 resolutioner som fördömde Israel för påstådda överträdelser. Flertalet handlade om Israels närvaro i det bibliska området Judéen-Samarien (den s.k. Västbanken). Men hur var det med andra territoriala konflikter?

Jovisst: I mars, när FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon omnämnde Västsahariska öknen som ”ockuperad” av Marocko och därmed ställde till med rejält rabalder, dröjde det bara några dagar innan hans kansli bad om ursäkt och han själv tog tillbaka sin kommentar.

Och hur många resolutioner antogs mot övriga 190 FN-medlemsstater? I fjol totalt tre. Endast tre. En halv miljon syriska medborgare har mördats, 12 miljoner har blivit flyktingar i likhet med tusentals i Irak – men FN tiger.

Kristna är den mest förföljda befolkningsgruppen i muslimska länder. (Judarna dödades eller landsförvisades för flera decennier sedan.) Folkmord pågår i Egypten, Irak, Libyen, Nigeria och Syrien. Kristna mördas i tusental. Kvinnor och döttrar säljs som hustrur och sexslavar. Barn säljs som slavarbetare. De halshuggs, bränns och korsfästs.

Och trots detta är deras överlevande den grupp som har minst möjlighet att få en fristad i Europa eller Nordamerika. De är groteskt underrepresenterade i invandrarstatistiken – och nämns knappt i FN.

FN:s råd för mänskliga rättigheter ignorerar de mänskliga rättigheterna. Dess föregångare grundades i Genève för 70 år sedan för att garantera frihet och mänsklig värdighet åt alla.

Men så här ser dagens situation ut:

I Kina förvägras 1,3 miljarder människor yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet.

I Ryssland arresteras eller t.o.m. lönnmördas oliktänkande; Georgien och Ukraina invaderas.

I Saudiarabien underkuvas kvinnor; rekordmånga halshuggningar äger rum.

Tortyr förekommer i Algeriet,

slavarbete i Kongo,

attacker mot oliktänkande i Kuba,

övergrepp mot gästarbetare i Qatar,

fängslande av demokratiförespråkare i Venezuela

och godtyckliga arresteringar i Vietnam.

Rådet har vidtagit inga som helst åtgärder mot dessa förbrytelser under de senaste 10 åren. Man har antagit 67 resolutioner mot Israel, men endast 61 mot hela resten av världen.

Men värre ändå: Var och en av de ovannämnda staterna har invalts som medlem i rådet för mänskliga rättigheter.

62% av rådets 47 medlemsstater är icke-demokratiska.

Hillel Neuer vid UN Watch har uppmärksammat att år 1818 skrev Mary Shelley The Story of Frankenstein i en villa med utsikt över Genèvesjön. Den berättelsen var fiktion. Men idag ligger vid stranden av Genèvesjön högkvarteret för FN:s råd för mänskliga rättigheter – verklighetens monster.

Föregående Från <i>Hizbollah</i> till Israels armé: En fars och sons märkliga resa
Nästa En ny värld föddes medan vi sov