Hur kristna bör förhålla sig till Israel: Psalm 117 – en vägvisare


Hur många icke-judar prisar Gud för hans goda gärningar, nåd, rikliga välsignelser och barmhärtighet gentemot… Israel? Icke-judar som lovsjunger Israels välsignelse? Är detta överhuvudtaget något att beakta? Absolut!

Betänk Psalm 117, Bibelns kortaste kapitel, bara två verser: ”Lova HERREN, alla hednafolk, prisa honom, alla folk! Ty hans nåd är väldig över oss, och HERRENS sanning varar i evighet. Halleluja!” Vilket innebär, som vi ska se, att icke-judar bör prisa Gud för hans välgärningar mot Israel.

Judar citerar ofta Psalm 117 som en del av Hallel (Psalm 113-118) under de religiösa högtiderna och vid början av varje ny månad. Den är även välkänd för kristna som ett universellt budskap om tacksamhet mot Gud. En andligt sinnad människa, jude eller icke-jude, som har upplevt Guds godhet på ena eller andra sättet – den välsignelse som t.ex. helande, levebröd eller att finna en lämplig livskamrat kan innebära – kommer troligtvis att tacka och lova Gud för hans chesed (hebreiska för barmhärtighet; ”ch” uttalas som i ”Bach”).

Miljontals kristna som stöder Israel tackar faktiskt Gud för hans trofasthet och godhet mot Israel. Men andra kristna, den övervägande majoriteten världen över, som inte har speciellt mycket till övers för Israel och som anser att Israel idag saknar profetisk betydelse, skulle knappast tacka Gud mer för Israels välstånd än för Gabons.

Också bland dem som tillskriver Israel en liten smula profetisk betydelse, kanske bara som en bekräftelse av den egna eskatologiska åskådningen, eller betraktar judar som enbart konverteringsobjekt är troligtvis erkännandet av Guds barmhärtighet mot dagens Israel sällsynt.

Psalm 117 i sitt sammanhang

Fast många psaltarpsalmer har universella budskap som inspirerar såväl judar som icke-judar, bör man aldrig bortse från det ursprungliga sammanhanget eller den uppenbara betydelsen. Man bör alltid ställa sig frågan: Vem talar? Vem talar han till? Vem talar han om? Och så vidare.

I likhet med flertalet psalmer författades 117 av kung David (enligt bibelkommentatorn Ibn Ezra på 1000-talet). Även om andra författare till olika psalmer namnges, är det David som traditionellt betraktas som sångsamlingens upphovsman. Hur som helst var det en jude, en israelit, som skrev Psalm 117.

Enligt den uppenbara betydelsen är det alltså en israelit som här uppmanar sin målgrupp, nationerna (d.v.s. alla de icke-judiska folken) att prisa Gud för hans barmhärtighet gentemot oss (d.v.s. det judiska folket). Detta är den mest logiska, tydliga innebörden i den hebreiska texten, vilken inleds med uppmaningen att lovprisa, uttryckt i andra person plural (”ni”), för att halvvägs slå om till första person plural (”oss”) i sin presentation av själva bevekelsegrunden. Psalmisten står s.a.s. inför sin målgrupp, nationerna, och talar i termerna ”ni” och ”vi”.

Det må finnas andra legitima tolkningar, betydelseskikt och bibetydelser som komplement till den mest uppenbara, men i enlighet med Talmuds hermeneutiska princip ”ein mikra yotze midei p’shuto” lämnar eller förlorar Skriften aldrig sin enkla betydelse (Talmud-traktaten Yevamot 24a).

Alltså: Nationerna förväntas lovprisa Gud för, eller bättre uttryckt, eftersom (hebr.: ki) hans barmhärtighet gentemot Israel är så stor, så överväldigande.

Rabbinska kommentatorer debatterar anledningen till att icke-judar bör prisa Gud för hans godhet mot judar. Varför skulle icke-judar bry sig om eller känna sig benägna att göra detta? Vissa (t.ex. Ibn Ezra) tillämpar psalmen på Davids tid, när Israel utövade ett betydande inflytande över grannfolken. Andra säger att den syftar fram emot den kommande messianska tidsåldern, när nationerna slutligen kommer att betrakta Israel med välvilja (Radak). Den sistnämnda åsikten verkar träffa mitt i prick, eftersom folken, såväl hedniska som kristna som muslimska, genom historien har agerat förtryckare gentemot judarna. Hur som helst betonar psalmen att Guds välvilja mot judarna motiverar icke-judars lovprisning.

Vad innebär barmhärtighet?

Som ovan nämnts, är det hebreiska ordet för barmhärtighet chesed. Vi kan se vad chesed åsyftar i andra psalmer. Psalm 136 är speciellt användbar. Där uppräknas ett flertal exempel på Guds chesed, barmhärtighet i handling. Varje vers slutar med orden ”ki le-olam chasdo” – ”eftersom hans barmhärtighet varar för evigt”. (Lägg märke till att många översättningar återger den hebreiska originaltextens chasdo som ”hans nåd”. Ett bättre ord för ”nåd” på hebreiska är rachamim.)

Här följer några exempel från Psalm 136 som avslöjar Guds barmhärtighet: Himlavalvets skapelse: sol, måne och stjärnor (v. 5-9), uttåget, inklusive plågorna över Egypten och delandet av havet (v. 10-15), hans omsorg om Israel under ökenvandringen (v. 16), besegrandet av fienderna och israeliternas erövring av landet, deras arvedel (v. 17-24) och bespisningen av allt levande (v. 25).

Med tanke på uttåget, befrielsen av det förslavade israelitiska folket, ledningen genom vildmarken eller bespisningen av allt levande skulle många kristna kunna hålla med om att Gud är värd att prisa.

Men i dagens postmoderna, post-judisk-kristna värld genomsyras alla samhällsfunktioner, inklusive predikstolarna, av ett förväntat liktänkande (en ny anti-biblisk Gleichschaltung). Ett betydande antal kristna fogar sig efter humanistiska åtgärder för selektiv social rättvisa och relativistisk moralsyn istället för efter Guds normer. Att lovprisa Gud för att man vunnit krig och övertagit landområden från andra (eller blott och bart befriat sitt eget av Gud givna land som Israel gjorde 1967) skulle vara en het potatis för dessa ”politically correct”-kristna, trots de bibliska profetiorna.

Ändå är detta exakt det slags chesed som Israel upplevde i biblisk tid, fortfarande upplever idag och som Bibeln förebådar inför framtiden. Och nationerna uppmanas att prisa Gud för den. Den är inte den enda formen av chesed, men den är sannerligen en av dem – och dessutom en viktig sådan.

För Israel – eller för alla?

Nu, om inte redan tidigare, kanske någon kritiker anmärker att mitt sätt att läsa Psalm 117 är alltför trångsynt, alltför Israel-specifikt och exklusivt, att man föredrar en mera allmängiltig tolkning, som tillämpar Guds godhet på hela mänskligheten, i synnerhet inte en med så stor politisk sprängkraft. Och varför göra så stor affär av en enda pytteliten psalm?

Men det handlar inte om bara en enda liten psalm. Vi finner denna Israel-centrerade bevekelsegrund för icke-judisk lovprisning genom hela Skriften. Psalm 98 refererar till Guds segerrika högra hand (ett bibliskt uttryck som innebär seger i strid) som har ådagalagt frälsning och rättfärdighet inför nationerna (v. 1-2). Frälsning och seger för vem? För Israel! Gud ”har tänkt på sin nåd [eg. barmhärtighet] och trofasthet mot Israels hus; hela jorden har sett vår Guds frälsning” (v. 3). Hur bör nationerna svara? ”Höj jubel till HERREN, alla länder! Brist ut i glädjerop och lovsjung! Lovsjung HERREN med harpa… trumpeter och horn… höj jubelrop inför konungen, HERREN!” (v. 4-6).

Mose, som såg fram emot den slutgiltiga återlösningen, reciterade en sång omedelbart före sin död; i denna uppmanar också han nationerna att glädjas för och med Israel, för dess seger över fienderna (5 Mos. 32:43; Rom. 15:10).

Jesaja beskriver i kapitlen 60, 61, 62 och 66 hur icke-judarna kommer att känna igen Guds härlighet över Israel, när hon slutligen återupprättats. Men inte bara detta, de kommer också att aktivt delta med stöd för arbetet att föra judar tillbaka till Israel.

Gud uppmanar nationerna att med oförställd glädje fira Israels återkomst till och återupprättande av sitt land: ”Jubla i glädje över Jakob, höj fröjderop över honom som är den främste bland folken. Brist ut i lovsång och säg: – Fräls, HERRE, ditt folk, de som är kvar av Israel” (Jer. 31:7 [6]). Därtill kommer att icke-judarna befalls vara aktiva understödjare och ambassadörer världen över för Israels återvändande till sitt av Gud anförtrodda land (v. 10-11).

Prisa Gud för dig, för Israel

AP

Det är uppenbart att Bibeln inte ser kallsinnigt på ämnet stöd för Israel, så detta är inte ett ämne för oengagerad debatt. Att passivt, via TV:s nyhetsrapportering, åse profetian uppfyllas i Israel är inte vad Bibeln rekommenderar. Det gyckelspel som innebär att kristna stödjer BDS-aktioner mot Israel kräver ett högljutt svar.

Var tacksam för Guds barmhärtighet mot dig. Lova honom för de välsignelser som du personligen fått uppleva.

Men betänk också att Gud förväntar sig uppriktig, känslostark lovsång – högljudd, glädjefylld och med instrument – av hans barmhärtighet och trofasthet gentemot Israel. Han förväntar sig också aktivt engagemang, t.o.m. som ambassadörer för och understödjare av Israels återupprättelse. Genom att han fullbordar sina löften till Israel och således bevisar sin trofasthet, blir hans Namn upphöjt och helgat – eftersom han har ett förbund med Israel, upprättat med Abraham, ett förbund som kan bli en källa till välsignelse för alla folk. Gud har gjort sitt val. Hur ser ditt val ut?

Föregående Några nyheter från Israel
Nästa E-mailbudskap kl. 3 på morgonen