En tydlig röst


Major Ala Wahib, 36, israeliska försvarsmaktens högste muslimsk-arabiske officer, säger: ”Från min tidigaste barndom fick jag höra att Israel stulit Palestina från oss, men när jag var 14 vaknade jag upp och upptäckte att judarna inte var några skurkar.” 18 år senare kallar han sig ”sionistisk israelisk arab” och är biträdande befälhavare för IDF:s gren för urban krigföring. Med stolthet förklarar han: ”Jag har utbildat alla IDF-enheter, inklusive reservister och t.o.m. elitförbanden.” (Israel Hayom, 7 september 2015)

Han föddes i en galileisk by med 80% muslimsk majoritet. Hans syriske far hade två hustrur. Fastän hans familj bor i samma by som han själv, har den föga kontakt med honom, inte p.g.a. hans tjänst i den israeliska armén utan för att han är gift med en kristen kvinna.

Han betraktades med stor misstänksamhet när han för 12 år sedan tog värvning, hamnade i elitförbandet Nahal och mötte många hinder innan han slutligen blev kompanibefäl. ”Jag har tjänstgjort i Libanon, Gaza och Judéen-Samarien och har deltagit i många livshotande sammandrabbningar, men jag har aldrig ens för en sekund funderat på att sluta…

Jag har ofta förmått göra rätt bedömning av en situation p.g.a. min insikt i den arabiska mentaliteten.

En dag kom en ung arabisk kvinna till en vägspärr och försökte knivhugga en soldat. När jag kallats till platsen brast hon i gråt och visade mig de blåmärken som täckte hennes kropp. Jag förstod att hon blivit misshandlad i hemmet för att ha vanhedrat familjen och att hon egentligen inte alls tänkt döda någon soldat. Detta var helt enkelt hennes sätt att bli kvitt familjen. Hon föredrog ett israeliskt fängelse framför att återvända hem till en möjlig död.

När jag insåg detta försökte jag hjälpa henne. Hennes familj kom till vägspärren för att hämta hem henne och jag fick bokstavligt talat skydda henne med min kropp. De slog och spottade på mig och jag blev tvungen att kalla på förstärkning för att kunna få slut på det hela. Till sist arresterades flickan, men jag är övertygad om att min insats hade räddat henne. Det här är bara ett exempel på en situation som kunde ha fått ett helt annat slut.”

Han fortsätter: ”Staten Israel har många olika nyanser… Två folk lever här… Det faktum att jag är IDF-officer skickar ett positivt budskap till de araber som bor här. Jag vill tro att mitt vägval kan bevisa för dem att det finns en annan utväg. Min brorson och kusin tog värvning i gränspolisen i år…

Jag har ett uppdrag. Och jag hoppas att det i framtiden kommer att finnas många fler muslimska araber i IDF och att… vi ska finna ett sätt att kommunicera och hitta lösningar för ett liv i gemenskap.”

Föregående Nyheter som vanliga media ignorerar
Nästa Nationernas högmod