En kristen lärare i Tyskland vägrar hålla tyst

Öppet brev till Volker Kauder, partiordförande för CDU/CSU sedan 2005


Miljontals sanna kristna över hela världen ber för det judiska folket och om Guds beskydd över israeler som står ansikte mot ansikte med terrorism. Herbert Nowitzky, pensionerad kristen lärare i Tyskland, har gått ytterligare ett steg. Han har, bekymrad över antisemitismens hejdlösa tillväxt i hela Europa (i synnerhet Tyskland) och det egendomligt inställsamma förhållandet mellan regeringar och den muslimska världen, vädjat till Volker Kauder, partiordförande i Kristdemokratiska Unionen/Kristna Sociala Unionen och den tyska rikskanslern Angela Merkels högra hand.

– Red.

Ärade Herr Kauder!

Häromdagen meddelade statlig text-TV att alla antijudiska uttalanden, d.v.s. antisemitiska händelser, måste rapporteras till myndigheterna.

Eftersom ni är bekännande kristen, dessutom nära förtrogen med kansler Angela Merkel och troligen har avsevärt inflytande på henne, skulle jag vilja att ni beaktar vad som sägs i Quran [Koranen], Hadith [Mohammads tänkespråk] och Mohammads biografi. Där kommer ni att möta grov antisemitism av det slag som finns inte bara i samtliga muslimska länder utan också, i allt högre grad, i Tyskland.

Det är mot denna bakgrund som kansler Merkels uttalande att islam ”obestridligen” hör hemma i Tyskland framstår, för alla som är medvetna om tysk historia, som en häpnadsväckande felbedömning. Men inte nog med detta… det är värre än så. Vårt land och dess medborgare invaderas och hotas av radikala muslimer indoktrinerade av antisemitisk undervisning; de finns bland våra miljontals ekonomiska invandrare och asylsökande. Även de kristna i deras egna led trakasseras och hotas. Fru Merkel har på egen hand beslutat att öppna Tysklands portar på vid gavel för muslimer, utan avseende på vad våra röstberättigade anser. Ytterligare massinvandring, och därmed ännu mer antisemitism, är nära förestående.

dapd

En ”selfie”: Tysklands rikskansler Angela Merkel och en flykting

Wolfgang Schäuble [talman i tyska förbundsriksdagen och den som suttit där längst av alla] var den förste som, efter ett besök i Turkiet för flera år sedan, öppet förkunnade: ”Islam hör hemma i Tyskland.”

Förre riksdagstalmannen Christian Wulff talade öppet för islam. Han bidrog i hög grad till beslutet att införa islamsk undervisning i det allmänna skolsystemet, med början i Hamburg.

Angela Merkel gav sitt stöd åt detta beslut, trots att alla borde kunna medge att konservativ islam och liberal-demokratisk samhällsordning är oförenliga storheter. Muslimer säger själva detta, klart och entydigt. Men ingen lyssnar.

Ytterligare en f.d. riksdagstalman från CDU, Norbert Lammert, underlät att föra debatten om islam till riksdagen. Tvärtom: Denne romersk-katolske politiker inbjöd upprepade gånger sunni-muslimernas högsta auktoritet, Ahmed Muhammad el-Tayeb, rektor för Al-Azhar-universitetet i Kairo, att föreläsa [i Tyskland] och åhörde respektfullt dennes polerade utläggningar om islam. Den välkända grova förföljelsen av kristna i muslimska länder förbigicks med tystnad av Lammert.

Kansler Merkel ställde i fjol med kort varsel in ett planerat möte med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och föredrog att istället träffa terroristen Mahmoud Abbas (den palestinska förvaltningens ledare, även kallad Abu Mazen).

Förra utrikesministrarna Frank-Walter Steinmeier och Sigmar Gabriel agerade på liknande sätt när de besökte Israel; de valde att träffa oppositionsgrupper och nonchalerade därmed vid två tillfällen helt uppenbart den israeliska regeringen. Vid sitt sista besök hos de palestinska araberna i Ramallah hedrade Steinmeier en mördare och ärketerrorist genom att lägga en krans på Yassir Arafats grav, en chockerande händelse som ritade upp stora frågetecken vad gäller tysk-judisk vänskap och samarbete med Israel.

Under sin förste rikskansler efter Andra världskriget, Konrad Adenauer, förpliktigade sig Tyskland att stå på Israels sida. Är denna vår nations grundläggande princip inte längre bindande?

04 april 2018
Föregående ”<i>Om någon slår dig på den högra kinden…</i>”
Nästa Vad vi inte fått veta om palestinierna